minnen

Minnen och funderingar fyller mig från topp till tå.Ibland kryper dom fram,som små skalbaggar ur mitt minne. Jag försöker fånga dom,och undersöker dom sedan i detalj,in i minsta atom och först då jag ser att minnet fortfarande är lika levande som för tio år sen.
Visst vill jag uppleva saker i mitt liv,det är självklart. Det är klart att även jag vill resa jorden runt,skaffa familj och hitta kärleken som jag har hört är någonting av det största vi kan uppleva.Det är klart att jag vill se världen,och känna att jag levt ett rikt liv när jag ligger där och andas mina sista andetag.Jag minns en del stora saker,som den där veckan när vi fick för oss att åka till Frankrike. Det är inte alls storheten i själva landet som jag minns,utsikten från lägenheten eller dess natur.Bilderna av det jag såg har bleknat. Det jag minns som mest är någonting mycket mindre än alla berg och pampiga byggnader men som blev så stort. Ett leende och precis allting blev grått i jämförelse med den sekunden. Jag tänkte att jag skulle åka till way out west festivalen för att se sigur rós och sedan lägga mig för att dö lycklig. Det var en underbar spelning med det som egentligen gjorde den till en upplevelse för livet var att just då bland alla glädjetårar få känna den där trygga varma kramen från min bästa vän. Kalla mig blödig,men den känndes verkligen.Människor som strävar efter pengar och rikedom förstår jag mig inte på. Vad är det jämfört med att tillbringa en stund med någon som verkligen bryr sig om dig och uppskattar dig för just den du är oavsett hur du ser ut,hur mycket du tjänar,vad du kör för bil eller var du står politiskt sätt? Någon som aldrig dömer dig,någon som istället tröstar dig och lyssnar. Någon som alltid finns där för dig,även om han inte har tid.Någon som tar sig tid.För din skull. Någon som känner på sig när du behöver en kram och en kopp kaffe under bar himmel,en kall september natt. det är såna tillfällen jag uppskattar och kommer minnas så länge jag lever.Ibland blir jag frustrerad över tanken på att jag själv inte räcker till för att ge mina vänner all den uppskattning och kärlek som dom förtjänar. Men jag lovar,jag ska försöka.