eksem

Jag undrar varför jag envisas med att vara så förbannat paranoid och arg på mig själv just ikväll.

Om jag bara för en sekund kunde skjuta bor det som jag inte ser,det stora mörka som pressar mig ner mot golvet.

Hur någonting inte ens närvarande kan krossa mig förstår jag inte,jag har slutat försöka. Bränslet som krävs till energin för att ens ge det en chans är för dyrt och istället prioriterar jag en verklighetsflykt. Hur tystnaden kan skrika åt mig så jag får tinnitus är obegripligt,och tomheten tar upp hela min lägenhet. Jag får inte längre plats.I mig själv.Längre. Rusig jag rumlar över gator och torg,ett patetiskt försök till att krossa varenda chockad sekund. Tröstar mig med tanken av att skorna inte skaver längre,jag som inte ens gråter längre.Ikväll orkar jag inte vara neutral. Jag ska skrika,gråta ,sparka och spy. Vad som helst egentligen för en reaktion,även eksem.