fredag

Det har hunnit gå många fredagar sen sist.
Jag sitter i stockholm nu,i nya lägenheten.
På väg mot ännu någonting nytt.
På väg från ännu ett kaos.
På väg mot ännu en flykt.
Ett för stort glas vin.
Syrener tjuter om nätterna i den här staden.
Människor skriker och ensamheten blir inte större än känslan av att det måste finnas mer.
Det finns alltid så mycket mer, och det vet jag.
Jag måste veta det.
Hur man annars orkar,det vet jag där emot inte.
Det är därför jag är kvar här nu.
Det trodde jag aldrig! Att jag skulle,vara kvar.
Ingen ropar in dig på resturangen och hälsar dig välkommen om du går ensam genom den här staden.
Nätterna blir aldrig mörkare än ett glas rött.
Det röda,aldrig rödare än anledningen till att jag sitter här.
Ännu en borttappad idiot,förvaras här i väntan på det där andra.
jag trivs med det. Jag trivs med väntan,och att dyka i med huvudet före för att ha en chans att få ta del av det.
Jag trivs med det här andra.
Jag har blivit motsatsen av mig själv från den jag aldrig minns att jag var.
Jag minns ingenting. Det är bara svart och förvirrat.
Jag minns att det skrek åt mig,allting.
Det skrek åt mig att inte klara mig.
Därför sitter jag här nu.Klarad.
In youre face!
Jag dricker ett glas alldeles för rött,alldeles för stort,alldeles för stort,alltid så stort.